Marika Formgrens blogg

Marika Formgrens blogg

Om bloggen

Bloggen kom till på begäran från läsare som tyckte att det var knepigt att hitta mina ledare. Syftet från början var alltså att länka till mina SNB-ledare, som publicerades på litet olika ställen från dag till dag.
Nu när jag inte är ledarskribent längre publiceras jag med glesare mellanrum, men ska försöka länka när det sker. Å andra sidan får jag förhoppningsvis mer tid till traditionella blogginlägg.

Arbetslinjen, my ass!

AnnatPosted by Marika Formgren 23 Apr, 2014 13:51:30

Ni får ursäkta rubriken, men jag är litet upprörd just nu.

När jag sade upp mig från min fasta anställning på Corren visste jag att jag skulle åka på en längre karensperiod innan jag kunde få a-kassa. Reglerna är sådana, den som själv väljer att säga upp sig ska inte kunna få pengar från försäkringen dagen därpå, och det tycker jag är helt riktigt.

Men det kostar pengar att leva, och min man och jag har dessutom tre barn att försörja. Därför har jag tagit alla skrivjobb jag har kunnat få sedan jag blev arbetslös. Jag har skrivit krönikor för Barometern, Axess och Svenska Nyhetsbyrån, jag har skrivit längre texter/reportage till Axess och Magasinet Neo och jag har skrivit en debattartikel till SVT Debatt. För alla dessa jobb har jag fått a-skattad ersättning, då jag inte har någon firma, och jag har redovisat till både Arbetsförmedlingen och a-kassan när jag har jobbat.

Tydligen var det helt feltänkt av mig. I dag ringde nämligen en man från a-kassan och förklarade att jag inte kan få någon a-kassa när jag jobbar på det här sättet. "Men jag redovisar ju till er vilka dagar jag jobbar och vilka dagar jag är arbetslös, jag begär ju inte a-kassa för de dagar jag har jobb", protesterade jag. Men det fungerar ändå inte, enligt mannen. Eftersom jag sitter hemma och skriver och inte går till någon arbetsplats, eftersom jag har för många olika uppdragsgivare och inte bara en, eftersom min arbetssituation ter sig så "fri", eftersom a-kassan inte kan veta om jag verkligen har lagt ned de åtta timmar på en krönika som jag uppger i kassakortet ‒ det kan ju vara så att jag har jobbat på krönikan i två månader!

"Då har jag nog missförstått allt", sade jag, "jag trodde att det var meningen att jag ska jobba så mycket jag kan för att belasta a-kassan så litet som möjligt". Mannen sade något svårtolkat om att jag visst ska jobba när jag kan men att det måste vara på riktigt hos en arbetsgivare.

"Betyder det här att jag måste börja säga nej till uppdrag om jag ska kunna få a-kassa?", undrade jag. Ja, svarade mannen från a-kassan.

Visst är det obegripligt? Lyssnar man på den offentliga debatten så kan arbetslösa bli av med a-kassan för att de tackar nej till erbjudna jobb, för att arbetslinjen ska upprätthållas. Men lyssnar man på Journalisternas arbetslöshetskassa så ska arbetslösa journalister tacka nej till erbjudna jobb för att kunna få a-kassa. Det kallar jag motsatsen till arbetslinje.

Jag har inte bestämt än hur jag ska hantera situationen, om jag ska skita i a-kassan och hanka mig fram på de skrivuppdrag jag får eller om jag ska gå "all in" för a-kassan och alltså börja säga nej till skrivuppdrag. Men nästa gång jag hör en politiker, facklig företrädare eller tjänsteman från Arbetsförmedlingen eller a-kassan tala om "arbetslinjen" kommer jag att hånskratta. Arbetslinjen är ett patetiskt skämt när arbetslösa tvingas tacka nej till jobb för att få a-kassa. Hur har beslutsfattarna egentligen tänkt här, eller är det så att de inte har tänkt alls?