Marika Formgrens blogg

Marika Formgrens blogg

Om bloggen

Bloggen kom till på begäran från läsare som tyckte att det var knepigt att hitta mina ledare. Syftet från början var alltså att länka till mina SNB-ledare, som publicerades på litet olika ställen från dag till dag.
Nu när jag inte är ledarskribent längre publiceras jag med glesare mellanrum, men ska försöka länka när det sker. Å andra sidan får jag förhoppningsvis mer tid till traditionella blogginlägg.

Jan Tullberg finns inte

AnnatPosted by Marika Formgren 30 Apr, 2014 14:50:53

Under påskhelgen läste jag Jan Tullbergs bok "Låsningen", och skrev sedan en krönika om boken. För en dryg vecka sedan sände Svenska Nyhetsbyrån (SNB) ut krönikan till sina kundtidningar, som själva väljer vilka ledare, krönikor och debattartiklar från SNB de publicerar.

Vad jag har kunnat se har ingen av SNB:s cirka 30 kundtidningar valt att publicera min krönika (om jag har fel och någon har sett en publicering får ni gärna mejla mig på marika.formgren[snabela]gmail.com). Eftersom jag skriver för läsare och inte för byrålådan återger jag krönikan sist i detta blogginlägg.

Det paradoxala är att icke-publiceringarna av krönikan bekräftar det den handlar om: Att migrationsdebatten i Sverige i dag har delats upp i två helt olika debatter ‒ en offentlig debatt i etablerade medier som bara handlar om det "tillåtna", och en alternativdebatt på nätet där frågorna som ligger utanför åsiktskorridoren dryftas.

Tullbergs bok är ett djärvt försök att spränga åsiktskorridoren och föra in några av de tabubelagda frågeställningarna i den etablerade debatten. Det borde rent logiskt ha lyckats, eftersom Jan Tullberg åtminstone fram till utgivningen av denna bok har setts som en "rumsren" debattör ‒ till exempel fick han för ett år sedan publicera en artikelserie i sex delar på Smålandspostens ledarsida.

Men nu misstänker jag att Tullberg har blivit "persona non grata". Jag har nämligen inte sett någon text i etablerad media som behandlar hans bok, vare sig positiva eller negativa omdömen. Och då talar vi ändå om en bok som förra veckan låg på Bokus topplista över sålda böcker, och som diskuteras i långa Flashbacktrådar.

Fast troligen är det en del av problemet. En tidsavgränsad googlesökning på "jan tullberg" visar att hans bok diskuteras och hyllas inte bara på Flashback utan på Avpixlat, Fria tider och liknande sajter. För den svenska åsiktskorridorens gatekeepers räcker detta som argument för att man inte ska låtsas som att boken "Låsningen" existerar. Märk väl: man ska inte ens skriva negativt om boken, utan man ska tiga ihjäl den. Precis som etablerad media gjorde med Arnstbergs och Sandelins "Invandring och mörkläggning". Denna "vägra ta debatten"-strategi förklarar sannolikt också varför tidningarna som valt bort min krönika inte skriver en egen text om boken. För jag kan förstå att min krönika upplevs som alltför positiv till Tullbergs bok. Det som gör mig uppriktigt bekymrad över det offentliga samtalets och demokratins tillstånd är tystnaden från alla debattörer som säger sig stå för "en generös invandringspolitik", "allas lika värde" och en "demokratisk värdegrund". Här har ni nu en (på nätet) omdiskuterad bok, av en (tidigare) rumsren debattör, som riktar hård kritik mot den svenska migrationspolitiken. Bemöt den då, ta fram era bästa sakargument!

Men det sker inte. Tullbergs bok ska tigas ihjäl, liksom all annan saklig och vettig kritik mot den omfattande invandringen. Endast så kan etablerad media fortsätta låtsas som att de enda kritikerna av dagens migrationspolitik är svagbegåvade rasister (de svagbegåvade rasisterna finns naturligtvis också, men det är kvalificerad lögn att låtsas att det bara är svagbegåvade rasister som ifrågasätter dagens svenska politik). För övrigt tror jag att det är just därför som ordet "volymer" och diskussioner om invandringens ekonomiska effekter har bannlysts från åsiktskorridoren: Att erkänna att de ekonomiska resurserna är begränsade, och att en kostsam migrationspolitik därför måste gå ut över andra budgetposter, är inte rasism ‒ det är ekonomisk baskunskap. Men det är en ekonomisk baskunskap som kan leda till ifrågasättanden av dagens migrationspolitik. Därför är det enklast att bannlysa dessa frågeställningar från åsiktskorridoren och låtsas som att all kritik mot migrationspolitiken beror på rasism. Ingen vill ju framstå som en korkad rasist, så ingen protesterar mot denna odemokratiska stympning av det offentliga samtalet. Och ingen får någonsin veta om de som försvarar dagens invandringsnivåer, eller vill ha ännu större volymer, har ett enda sakargument mot en författare som Jan Tullberg. Han finns ju inte, enligt den etablerade debatten. Och skulle han tvinga fram ett erkännande av sin existens, som Arnstberg och Sandelin gjorde med sin annons i DN ‒ ja, då lär han inte bemötas med sakargument utan med anklagelser om rasism. Guilt by association-bevisen finns ju redan ‒ googlesökningen visade att Tullberg uppskattas på helt fel sorts sajter. Då måste han väl vara rasist? Och en sådan behöver man väl inte argumentera emot i sak?

Här är min ratade krönika:

Det förbjudna v-ordet

Uppdatering 6 maj: Eftersom min krönika nu har publicerats i Lysekilsposten tar jag bort texten här. Det är SNB och SNB:s kunder som äger den ekonomiska upphovsrätten till texten, jag äger bara den ideella upphovsrätten. Lysekilspostens opinionsmaterial finns inte på nätet så jag kan inte länka till texten, men en läsbar bild som går att förstora (klicka på bilden) på den publicerade krönikan finns här och ett blogginlägg om publiceringen finns här.