Marika Formgrens blogg

Marika Formgrens blogg

Om bloggen

Bloggen kom till på begäran från läsare som tyckte att det var knepigt att hitta mina ledare. Syftet från början var alltså att länka till mina SNB-ledare, som publicerades på litet olika ställen från dag till dag.
Nu när jag inte är ledarskribent längre publiceras jag med glesare mellanrum, men ska försöka länka när det sker. Å andra sidan får jag förhoppningsvis mer tid till traditionella blogginlägg.

Jo, Jan Tullberg finns visst. I Lysekil.

AnnatPosted by Marika Formgren 06 May, 2014 10:51:30

I går nåddes jag av det glädjande beskedet att den krönika jag skrev för SNB:s räkning, om Jan Tullbergs bok "Låsningen", har blivit publicerad. Det skedde i Lysekilsposten. Eftersom det är SNB och SNB:s kundtidningar som äger den ekonomiska upphovsrätten till texten (jag äger bara den ideella upphovsrätten) stryker jag därför krönikan från mitt förra blogginlägg Jan Tullberg finns inte, och publicerar i stället här Lysekilspostens publicering som bild (eftersom Lysekilspostens opinionsmaterial inte finns på nätet).

Eventuellt ska det vara publiceringar på gång i fler av SNB:s kundtidningar (även om alla 30 inte prenumererar på just krönikor), och blir det så är ingen gladare än jag. Min erfarenhet är att landsortspress (med några uppenbara undantag, annars hade jag inte fått skrivförbud och sagt upp mig) generellt är mindre ängslig och "åsiktskorridorig" än den Stockholmsbaserade rikspressen när det gäller egna nyheter och lokalhändelser. Ett exempel på det i min egen del av landet var när Norrköpings Tidningar nyligen publicerade en ambitiös men skrämmande artikelserie om könsstympning (en av artiklarna här). Undantaget är rikshändelser som släppet av en obekväm bok, då väntar gärna landsortspressen och låter Stockholmspressen visa hur och om man bör reagera. Därför skrevs det i princip inget i etablerade medier om Arnstbergs och Sandelins "Invandring och mörkläggning" förrän författarna köpt en uppmärksammad annons i Dagens Nyheter (undantaget den gången var Aftonbladet, vars föga seriösa "recension" illustrerades av en bild på demonstrerande högerextremister). Om landsortspressen denna gång går före Stockholmspressen, bland annat genom min SNB-krönika, ser jag det som ett välkommet tecken på att tidningarna ute i landet inte längre tänker följa agendan hos några Stockholmstidningar med "agendasättande journalistik".

Jag vill betona det jag skrev i förra inlägget: Det är inte just min krönika, eller andra lika positiva läsningar av Tullberg, som har saknats i etablerad media ‒ det är en sakdebatt överhuvudtaget. Jag läser gärna sågningar av såväl Tullberg som Arnstberg och Sandelin, bara de är sakliga och bemöter böckernas argument med motargument. För i min värld bygger demokrati på en öppen och frimodig debatt, de kloka besluten kan endast tas när sakargument för och emot en ståndpunkt har fått mötas i det offentliga samtalet. Då duger det inte att tiga ihjäl obekväma böcker eller att smutskasta dem med nazianspelningar, att i partiledardebatter möta motståndare med känsloladdade men innehållslösa floskler i stället för sakargument, att med skrik och skrän och hot sabotera arbetsplatsbesök och demonstrationer för partier man ogillar. Det är antidemokratiskt. Att försöka vinna väljarstöd genom den fria, sakliga debatten är den enda demokratiska vägen. Därför ser jag publiceringen i Lysekilsposten som ett litet men ändå framsteg för demokratin.

Nedan finns en liten bild på Lysekilspostens publicering, för att komma till en förstoringsbar och läsbar bild klicka här.