Marika Formgrens blogg

Marika Formgrens blogg

Om bloggen

Bloggen kom till på begäran från läsare som tyckte att det var knepigt att hitta mina ledare. Syftet från början var alltså att länka till mina SNB-ledare, som publicerades på litet olika ställen från dag till dag.
Nu när jag inte är ledarskribent längre publiceras jag med glesare mellanrum, men ska försöka länka när det sker. Å andra sidan får jag förhoppningsvis mer tid till traditionella blogginlägg.

Detta får du inte läsa på ledarsidan

AnnatPosted by Marika Formgren 17 Aug, 2014 01:33:59

I juli deltog jag i radioprogrammet Danmarks röst, och berättade bland annat om varför jag lämnar journalistiken och utbildar mig till ingenjör. Det var en serie händelser som fick mig att börja ifrågasätta saker jag tidigare tagit för givna, vill du höra hela historien kan du lyssna på programmet, men slutresultatet är följande:

1) Jag anser att dagens svenska invandringspolitik är ohållbar, den raserar de ekonomiska förutsättningarna för vår välfärdsmodell och den leder till stora sociala problem.

2) Det finns inte någon ledarsida i någon etablerad tidning där jag (eller någon annan) får skriva detta. Man får skriva om integrationsproblem, men man får inte ifrågasätta invandringsvolymerna.

3) Jag kan alltså inte fortsätta som ledarskribent, eftersom jag inte vill delta i ett narrspel som syftar till att hålla allmänheten ovetande om viktiga samhällsfrågor och få människor att bekymra sig om andra saker än den stora och dramatiska samhällsförändring som pågår.

*****

Efter att jag medverkade i Danmarks röst har några saker hänt som gör att de negativa ekonomiska effekterna av invandringen åtminstone delvis kommit upp i den offentliga debatten. Konsekvenserna av Migrationsverkets uppskrivna asylprognos har långsamt sipprat fram; att myndigheten utöver de medel man redan förfogar över kräver ytterligare 48 miljarder för perioden 2014-2018 har nu nått allmänheten. I måndags sade finansminister Anders Borg till journalister att kriserna i Syrien och Irak påverkar svensk ekonomi: "Vi har redan nu konstaterat en påtaglig ökning av kostnaderna för asyl och migration. Det handlar om betydande miljardbelopp, som kommer att ackumuleras upp. Budgetutrymmet är utomordentligt begränsat" (Dagens Industri 11/8).

Och i dag var det statsminister Fredrik Reinfeldt som inför sitt sommartal höll en presskonferens där han sade att kostnaderna för asylmottagandet framöver kommer att bli så omfattande att det lägger restriktioner för vad som finns utrymme för i offentlig finansiering. "Därför lovar vi nära nog ingenting i den här valrörelsen, det kommer inte att finnas utrymme för det", sade Reinfeldt (SVT 16/8). I själva talet var statsministern inte lika tydlig med att allt budgetutrymme kommer att slukas av asylmottagandet, men han sade att flyktingströmmarna till Sverige kommer att leda till "spänningar" och han vädjade till svenska folket att "öppna sina hjärtan".

Ändå är det bara en liten del av invandringens kostnader som Migrationsverket, Borg och Reinfeldt berör, nämligen de kostnader som är direkt kopplade till asylmottagandet ‒ att asylsökande ska bo någonstans, ha mat, kläder, vård och skolgång medan de får sin sak prövad. De stora negativa effekterna på ekonomin kommer i nästa led, när asyl har beviljats och en alltför liten andel av de nya invånarna får jobb och försörjer sig själva. Den svenska välfärdsmodellen, med omfattande socialförsäkringar, transfereringssystem, kostnadsfri utbildning och kraftigt subventionerad vård och omsorg förutsätter att en mycket hög andel av befolkningen i arbetsför ålder arbetar och betalar skatt. Men enligt SCB förvärvsarbetade bara 57 procent av utrikesfödda i åldrarna 20-64 år 2011, jämfört med 82 procent av inrikesfödda. Lägst andel förvärvsarbetande finns bland de som är födda i Afrika (kvinnor 39 procent, män 48 procent) respektive Asien (kvinnor 46 procent, män 54 procent). Det är just från dessa världsdelar Migrationsverket prognosticerar ökade asylströmmar.

Vissa liberaler menar att om vi bara avreglerar arbetsmarknaden, tillåter riktigt låga ingångslöner och avskaffar Las och andra fackliga hjärtefrågor, så kommer en obegränsad mängd invandrare att kunna integreras ekonomiskt. Jag håller inte med. För det första har vi transfereringssystemen; redan i dag har människor med låga arbetsinkomster rätt till försörjningsstöd. Med ett stort låglöneproletariat skulle stora delar av kommunbudgetarna gå till socialbidrag, vilket skulle tvinga kommunerna att dra ned på resurserna till vård, skola och omsorg. Och även om vi laborerar med tanken att Sverige skulle avskaffa jämlikhet som politiskt mål, och låglöneproletariatet skulle få klara sig på låga löner utan utfyllnad med försörjningsstöd, skulle vård, skola och omsorg bli lidande. När befolkningen ökar så ökar också behoven av vård, skola och omsorg. Om en stor del av befolkningsökningen består av personer som arbetar till mycket låga löner så räcker inte deras skatter till för att fylla de nya behoven. Hur vi än vrider och vänder på saken så blir vård, skola och omsorg lidande, därför är det naivt och enögt att tro att det vi kallar välfärd ska kunna kombineras med fri invandring, bara ingångslönerna sänks och Las avskaffas.

Detta var kort om varför jag anser att dagens invandringsnivåer raserar de ekonomiska förutsättningarna för vår välfärdsmodell. Jag skulle kunna skriva mer om detta, och jag skulle kunna skriva om de sociala problem som jag menar följer med alltför stora invandringsvolymer. Men jag får återkomma till det i ett annat blogginlägg. Det intressanta just nu är reaktionerna på Fredrik Reinfeldts utspel i dag; vad skrev journalisterna när statsministern förklarat att hela budgetutrymmet för mandatperioden 2014-2018 är intecknat av asylmottagandet, och när han inte uteslöt att det kan bli fråga om skattehöjningar eller neddragningar på andra områden för att finansiera asylmottagandet?

Lena Mellin, Aftonbladet, använde orden "stort", "modigt" och "rakryggat", och skrev att "det känns bra att ha en statsminister som tydligt tar ställning för humanism och vanlig mänsklig hygglighet". Aftonbladets ledarsida valde däremot att inte alls ta upp frågan om asylmottagande, utan fokuserade på bristen på jämställdhet i Reinfeldts tal. Kanske inte så konstigt, med tanke på att socialdemokratiska vallöften om höjd a-kassa, skolsatsningar och sänkt skatt för pensionärer faller om Reinfeldt har rätt om kostnaderna för asylmottagandet. Svenska Dagbladets ledarredaktion menade att Reinfeldts besked om kostnaderna "är en föredömlig tydlighet som överlag har varit Moderaternas stora styrka under de här åren – man har aldrig fegat att erkänna när läget är tungt." Det är svårt att instämma, med tanke på att all invandring till Sverige fram till Anders Borgs utspel i måndags har beskrivits som "berikande" och en ren vinstaffär för landet. De politiska kommentatorerna på public service-företagen Sveriges Radio och Sveriges Television oroades framförallt över att Reinfeldts utspel kan komma att gynna Sverigedemokraterna.

Men ingen skriver det som jag menar behöver påpekas: Att invandringsvolymerna redan nu är så stora att det har negativa effekter för välfärden, och att Reinfeldts utspel visar vilken masspsykos vi är drabbade av, när alla förväntas instämma i att svenska väljare ‒ både infödda och invandrade ‒ ska bortse från sina egna behov och "öppna sina hjärtan" (snarare sina plånböcker) för att fler ska få komma hit.

Gör detta mig till en kallhjärtad, inhuman och oempatisk rasist? Nej. Mycket talar för att en stor andel av de som fått asyl i Sverige på senare år inte borde ha fått det. Den som följer Merit Wagers blogg vet att cirka 90 procent av de asylsökande inte kan styrka sin identitet, vilket den som verkligen har asylskäl borde anstränga sig för att göra. Det första många gör så snart de fått sitt uppehållstillstånd är också att resa tillbaka till landet som de nyss flydde ifrån, vilket inte talar för särskilt starkt skyddsbehov. Att Sverige för en tid sedan åtalade och dömde en man för deltagande i folkmordet i Rwanda, en man som fått uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap under falsk identitet, säger det mesta om hur slapp kontrollen är av asylsökande och deras anhöriga (mannens fru fick asyl under falsk identitet och mannen kom efter som anhöriginvandrare under falsk identitet). Med strängare krav på att kunna bevisa vem man är och vad man flyr ifrån skulle volymerna till Sverige kunna minskas rejält, utan att Sverige slutade att ge skydd till dem som verkligen behöver det.

Det handlar också om att prioritera dem som redan finns i landet, infödda svenskar såväl som invandrare. Sverige saknar sannerligen inte samhällsproblem. Vi har en skola i fritt fall, en alltför stor arbetslöshet, en galopperande bostadskris, stora sociala problem i form av utanförskapsområden och gängkriminalitet, en växande klyfta mellan stad och land och en ännu värre klyfta mellan "eliten" (i form av politiker och journalister) och folket. Detta bör politiker och journalister inse och försöka göra något åt. I stället säger statsministern åt folket att "öppna sina hjärtan" och acceptera att inga resurser ska gå till nämnda problem eftersom allt ska gå till nya asylsökande, och journalisterna hyllar honom för detta. Ett narrspel är vad det är.