Marika Formgrens blogg

Marika Formgrens blogg

Om bloggen

Bloggen kom till på begäran från läsare som tyckte att det var knepigt att hitta mina ledare. Syftet från början var alltså att länka till mina SNB-ledare, som publicerades på litet olika ställen från dag till dag.
Nu när jag inte är ledarskribent längre publiceras jag med glesare mellanrum, men ska försöka länka när det sker. Å andra sidan får jag förhoppningsvis mer tid till traditionella blogginlägg.

Vad var det jag sade?

AnnatPosted by Marika Formgren 31 Dec, 2014 20:02:48

Det är både näbbigt och oartigt att säga ”vad var det jag sade” när man får rätt. Men ibland är det svårt att låta bli. Jag har i flera år varnat för vad jag har sett som en obehaglig utveckling hos de fyra borgerliga allianspartierna. Nu när DÖ (decemberöverenskommelsen) bekräftat mycket av det jag har varnat för är borgerliga väljare, sympatisörer, debattörer och politiker upprörda, ja nästan chockade, över vad de upplever som ett stort svek. Därför tillåter jag mig att vara näbbig och oartig: Vad var det jag sade?! Det är ju det här jag har försökt att säga i flera år.

DÖ visar att allianspartierna, samt många av de debattörer som sympatiserar med alliansen, inte fäster vikt vid sådant som demokrati, tankefrihet och fri debatt, eller att arbeta för den politik man förespeglat väljarna att man vill driva. I stället sluter man ett avtal med sina politiska motståndare som syftar till att befria proffspolitikerna från det valresultat som folkets val har skapat. I syfte att helt utestänga ett parti (SD) och dess hjärtefråga (migrationspolitiken) från debatt och inflytande är det uppenbarligen okej att inskränka demokratin och ge upp ambitionerna att påverka politiken i Sverige under minst 3,5 år (om DÖ inte spricker har alliansen förmodligen frivilligt avsagt sig allt inflytande under 7,5 år, eftersom borgerliga väljare nu tycks fly alliansen som råttor flyr ett sjunkande skepp).

Låt mig ge några exempel på varningar jag har framfört om borgerlighetens utveckling de senaste åren:

* I Magasinet Neo skriver jag om hur värdegrundsdemokratin fått de borgerliga partierna att anamma postmarxistiska idéer. Ett citat: ”Våra borgerliga allianspartier kan känna sig blåsta. De har misstagit ”den demokratiska värdegrunden” för att vara neutral (så som den faktiskt är neutral inför olika ekonomisk-politiska modeller). Alltså har allianspartierna bit för bit anpassat sig efter värdegrunden – lite positiv särbehandling här, lite normkritik där, lite nystartszon här och lite feminism där. Allianspartierna verkar inte ens ha insett att de gav upp det borgerliga bit för bit, men nu när väljarna har ledsnat på jobbskatteavdrag märks det.”


* I ”Strukturer som snuttefilt” (Gotlands Allehanda) skrev jag också om hur svensk borgerlighet anammat vänsteridéer, och hur negativt detta har varit för utvecklingen i den svenska skolan.


* I ”Reinfeldts pussel går inte ihop” (Gotlands Allehanda) rapporterade jag från Moderaternas arbetsstämma och konstaterade att Reinfeldt förkastar vissa delar (de ekonomiska) av 68-vänsterns idéer men omfamnar andra.


* I ”Folkfostrarpartiet” (Barometern) skriver jag att Folkpartiet borde sätta större tilltro till människors tankeförmåga och fria vilja.


* I ”Finns det en höger utanför plånboken?” (Barometern) konstaterar jag att borgerliga ideologier tvärtemot vad illasinnade rykten säger har många värdefulla idéer som inte rör ekonomi, men att dessa icke-materialistiska värden inte är särskilt framträdande hos svenska, borgerliga politiker.


* Att svensk borgerlighet utvecklas mot en vulgärliberalism som bara bryr sig om pengar och rättigheter (aldrig skyldigheter) skriver jag också om i ”Utan skyldigheter i marknadsstaten” (Barometern).


Såhär skulle jag kunna fortsätta att rada exempel. Särskilt skulle jag vilja länka till två Axesstexter, men de är numera oåtkomliga för icke-prenumeranter (om du är plusanvändare finns länkarna till texterna här och här , om du vill leta upp texterna på biblioteket handlar det om ”Sluta med propagandan”, s43-46 i Axess nr 1 2014 samt ”Vad menar ni med frihet?”, s30-31 i Axess nr 6 2014).

Sammanfattningsvis har min kritik handlat om att allianspartierna har övergett konservativa, men även klassiskt liberala, värderingar, att de inriktat sig alltför snävt på ekonomiska frågor, att de köpt hela paketet av postmarxistiska idéer om ”maktordningar” och ”över- och underordning”, och att de därmed också köpt postmarxisternas syn på demokrati och frihet som i korthet går ut på att demokrati är att bekänna sig till postmarxistiska värden och att frihet är att med tvång ta ”privilegier” från ”de överordnade” och ge till ”de underordnade”. I Axesstexten ”Vad menar ni med frihet?” går jag också in på att så kallade borgerliga som bara bryr sig om ekonomi och skatter borde bekymras av utvecklingen. Ett citat: ”Marknadsliberaler som engagerar sig i skatter och regleringar på företagsområdet men som anser att kultur- och värderingsfrågor inte angår dem är härmed varnade: När staten har exproprierat äganderätten till våra hjärnor är det snart plånböckernas tur.”

Att borgerliga har kunnat strunta i allt utom den ekonomiska politiken har kanske delvis berott på den ekonomiska politiken. Som jag skrev i förra blogginlägget (om ”white flight”) tenderar den som har resurser och möjligheter att genom skolval, bostadsköp, fritidsvanor och annat isolera sig med likasinnade (samtidigt som man bedyrar att ”vi gillar olika!”). Jag misstänker att segregeringen och klyftorna i det svenska samhället har bidragit till att många borgerliga inte bryr sig om något annat än skatterna och avdragen, för i den egna lilla bubblan märks inte så mycket av den radikala postmarxismen.

Och därför blev många borgerliga så chockade av DÖ. Nu kommer ju just skatterna och avdragen att påverkas i en icke-borgerlig riktning, och då blir många upprörda. Att DÖ egentligen handlar om att 800 000 väljare röstade på ett parti som inte är postmarxistiskt, och att detta parti och dessa väljare måste frysas ut och tystas, det vet jag inte om särskilt många är medvetna om eller bryr sig om.

När jag har framfört min kritik mot svensk borgerlighet har jag ofta fått höra att det var värre förr, att Sverige var mer socialistiskt när vi inte hade fritt skolval, privata apotek och jobbskatteavdrag. Därför blev jag glad när jag under julhelgen följde en uppmaning från Flashbackanvändaren Strix m/94 och såg ett Youtubeklipp. Det är en 30 minuter lång ”Aktuellt Special” från 1990, där Lars Adaktusson och Hans Larsson frågar ut dåvarande Moderatledaren Carl Bildt. Se klippet, för det säger det mesta om hur mycket sämre det politiska debattklimatet har blivit i Sverige och hur mycket trängre åsiktskorridoren har blivit. Samtidigt visar klippet också hur journalisterna, i synnerhet Adaktusson, redan då försökte bannlysa vissa åsikter från det offentliga samtalet genom att stämpla dem som odemokratiska. Orkar ni inte se hela klippet så scrolla fram 20 minuter. Här har journalisterna i nästan 10 minuter försökt framställa Moderaterna som ett ”flyktingfientligt” och ”främlingsfientligt” parti, eftersom vissa partimedlemmar har lämnat invandringskritiska motioner till en kommande stämma. Bildt har flera gånger förklarat att han personligen står för en mer liberal invandringspolitik, men att han tycker att det är mycket viktigt att alla åsikter får komma fram och stötas och blötas i en fri debatt. Adaktusson visar värdegrundsdemokratiska instinkter när han säger att det finns människor som ”tvivlar på Moderaternas pålitlighet och demokratiska sinnelag när det handlar om flyktingar och invandring”. Bildt är iskall och svarar ”Vad menar du med att man tvivlar på vårt demokratiska sinnelag?”. Adaktusson fortsätter genom att hävda att vissa kanske ”tvivlar på att Moderaterna är rumsrent när det handlar om flyktingpolitik”. Då håller Bildt en svavelosande predikan om demokrati, yttrandefrihet, tankefrihet, åsiktsfrihet och debattfrihet, som borde få varje borgerligt sinnad att gråta över vad som gått förlorat på 24 år.

I dag har vi i stället en M-ledare som säger att svenska folket måste ”öppna sina hjärtan”, som viftar bort allt ifrågasättande av invandringspolitiken med att han sett ”oändliga fält och skogar” när han har flugit över Sverige, och som på julafton yttrade: ”Är det här ett land som ägs av dem som har bott här i tre eller fyra generationer, eller är Sverige vad människor som kommer hit mitt i livet gör det till att vara och utvecklar det till? För mig är det självklart att det ska vara det senare”. Ingenting tyder på förbättringar med Anna Kinberg Batra, som redan innan hon har hunnit bli vald till partiledare lovar att lägga ned all oppositionspolitik till nästa val, som hon av outgrundlig anledning tror att alliansen har chans att vinna.

Fler och fler spekulerar i att det ska bildas ett eller flera nya borgerliga partier. Jag hoppas att det sker, för de förment borgerliga partierna i alliansen har jag inte längre något hopp om.

Gott nytt år på er, och fortsätt gärna att mejla mig era funderingar och reflektioner. Jag är usel på att besvara mejl – som trebarnsmor och heltidsstudent hinner jag helt enkelt inte – men det många av er skriver är så klokt och tankeväckande att det är en fröjd att läsa, ger mig hopp om framtiden och inspirerar mig att skriva nya blogginlägg.