Marika Formgrens blogg

Marika Formgrens blogg

Om bloggen

Bloggen kom till på begäran från läsare som tyckte att det var knepigt att hitta mina ledare. Syftet från början var alltså att länka till mina SNB-ledare, som publicerades på litet olika ställen från dag till dag.
Nu när jag inte är ledarskribent längre publiceras jag med glesare mellanrum, men ska försöka länka när det sker. Å andra sidan får jag förhoppningsvis mer tid till traditionella blogginlägg.

Ytterligare om Sverigedemokraterna

AnnatPosted by Marika Formgren 15 Apr, 2015 02:07:22

Efter min text "Med skräcken som verktyg" har Mattias Karlsson skrivit någon typ av bemötande på Facebook. Här är mitt svar.

***

1. Enligt Karlsson är min ståndpunkt att alla som hävdar att de är Sverigedemokrater är Sverigedemokrater, oavsett värderingar, och att den som på goda grunder ifrågasätter att någon verkligen har sin rätta ideologiska hemvist i SD enligt mig uppvisar totalitära tendenser och är en hemsk person.


Jag citerar ur min egen text: ”Alla partier har rätt att utesluta vilka medlemmar man vill. Det förefaller också rimligt att SD utesluter fler medlemmar än andra partier, eftersom SD sannolikt drar till sig en del rasister som inte delar partiets grundläggande idéer. Huruvida de SD:are som just nu är föremål för utslutning är sådana rasister vet jag som sagt inte. Men jag reagerar starkt på hur dessa uteslutningar hanteras. Det är Expometoder rakt igenom. I stället för sakliga och konkreta argument gäller guilt-by-association; någon har läst fel författare, någon är bekant med fel person, någon har inte tillräckligt tydligt tagit avstånd, någon har ”brustit i lojalitet”.”


Jag har alltså inte skrivit att SD inte får utesluta medlemmar. Jag har inte heller uttalat mig om ifall det är rätt eller fel att utesluta just de medlemmar (omkring 30, eller är det 40 nu?) som just nu utreds för uteslutning, eftersom jag inte vet det. Det jag kritiserar är hanteringen, att Karlsson och SD-ledningen genom epitetsklistrande, guilt by association och vaga ”samband” och ”kopplingar” behandlar SD-medlemmarna som utreds för uteslutning på exakt samma skamliga sätt som SD brukar behandlas av etablerade medier. Det är svårt att komma ifrån intrycket av det mobbade barnet som ser sin chans när det kommer ett nytt barn till skolgården; i några dagar får han faktiskt vara med sina plågoandar. Visserligen måste han stå längst fram, skrika de elakaste sakerna och spotta på det nya barnet, men det är ett pris han gärna betalar för att under dessa dagar "accepteras" av sina mobbare och slippa att själv vara hackkycklingen.

***

2. Enligt Karlsson är en annan av mina ståndpunkter att man aldrig får be någon vars ideologi och världsbild man inte delar om information som kan vara till hjälp när man ska bemöta motståndare till demokratin. Jag antar att Karlsson här menar min kritik mot att han skrev till Expo och bad om ”relevant dokumentation kring motpol-kretsens tidigare och nuvarande radikalism och kopplingar till fascismen/nazismen” samt ”information som skulle kunna användas för att belägga kopplingen mellan den [sic] svenska identitärerna och Fria Tider”.


Eftersom vissa av uteslutningsärendena tycks handla om SD/SDU-medlemmars umgänge tror jag mig ha betydligt mindre problem än Karlsson och SD-ledningen med att människor träffar och samtalar med människor vars ideologi och världsbild man inte delar. Min bild av demokratin handlar faktiskt just om att vi ska tala med meningsmotståndare, i stället för att försöka tysta dem. På en enda punkt är jag fundamentalistisk marknadsliberal ”to the bone” och det är när det gäller åsikter och opinioner: Ska demokratin fungera måste åsikterna och opinionerna tävla mot varandra på en helt fri marknad, där konkurrensen är fri och ”handelshindren” undanröjda.


Läser man hela min text, och inte bara delen om SD, framgår det att jag anser att Expo gör allt vad de kan för att förhindra en sådan fri opinionskonkurrens. Med riktigt fula metoder ser Expo till att SD-företrädare och -sympatisörer stigmatiseras och får sina liv förstörda. Målet är att människor med invandringskritiska åsikter ska hålla käften, av skräck och självbevarelsedrift. I mina ögon gör detta Expo till just motståndare till demokratin. Om jag vill bekämpa en motståndare till demokratin så tar jag inte hjälp av en annan motståndare till demokratin. Vill man lära sig mer om identitärer eller någon annan politisk rörelse så behöver man inte gå till demokratins motståndare Expo, det finns faktiskt akademiker och forskare man kan vända sig till. Men det är klart, sådana akademiker har troligtvis läst Spengler och Jünger, så de är förmodligen ”ideologiskt avvikande”.

***

3. Enligt Karlsson är det också min ståndpunkt att man aldrig ska kalla någon för neofascist. Här har han i princip rätt. Jag menar att man ska vara extremt restriktiv med att kalla andra människor för neofascist eller nazist. Att kalla någon neofascist eller nazist fyller nämligen ett enda syfte: att dehumanisera den personen, att få omgivningen att se honom/henne som något annat och lägre stående än en människa. Därför förstår jag att så många SD:are tog så illa vid sig när statsministern, med hänvisning till Henrik Arnstad, kallade SD för neofascistiskt. Därför var det en viktig framgång när ett antal forskare sågade Arnstad och Löfven och sade att SD inte alls är neofascistiskt. Och därför är det obeskrivligt korkat och ett strategiskt självmål av episka mått att Mattias Karlsson plötsligt ger Arnstad och Löfven rätt, genom att börja tala om SD:s interna problem med neofascister. Det gör inte saken bättre att många som av sin partiledning nu dehumaniseras med epitetet neofascist är unga människor som står precis på tröskeln till vuxenlivet. Det blir tufft att börja på universitetet, söka jobb eller leta efter kärleken när man av sin chefsideolog och svensk slaskpress har utmålats som neofascist.

***

Sammanfattningsvis har jag alltså aldrig påstått något annat än att SD naturligtvis måste utesluta medlemmar ibland. Men det måste ske med anständighet och rättssäkerhet. Ett parti som SD, som ständigt hånas och behandlas förnedrande av etablerade medier och debattörer, måste odla sammanhållning och en god stämning i partiet. Just nu tycks i stället många SD-medlemmar och tjänstemän anställda av SD leva i skräck för att plötsligt bli uteslutna och dehumaniseras till neofascister av sin partiledning. Alla SD:are som någonsin har upprörts över etablissemangets mobbning bör fundera över min parafras på Bibelns gyllene regel: ”SD bör behandla medlemmar som de uppfattar som ”ideologiska avvikare” så som de själva vill behandlas av etablerade medier och partier: Rakt, ärligt och med sakargument, inte med epitetsklistrande och skräckens primat.”