Marika Formgrens blogg

Marika Formgrens blogg

Om bloggen

Bloggen kom till på begäran från läsare som tyckte att det var knepigt att hitta mina ledare. Syftet från början var alltså att länka till mina SNB-ledare, som publicerades på litet olika ställen från dag till dag.
Nu när jag inte är ledarskribent längre publiceras jag med glesare mellanrum, men ska försöka länka när det sker. Å andra sidan får jag förhoppningsvis mer tid till traditionella blogginlägg.

Värdegrundsdemokratin igen

AnnatPosted by Marika Formgren 11 May, 2015 21:28:45

Lyssnar man på statsvetare så är kriterierna för demokrati ganska oomtvistade. Det handlar om sådant som att det ska råda konkurrens om makten, att väljarna regelbundet ska få utkräva ansvar av de valda, och att medborgarna/väljarna ska ha möjlighet att föra upp frågor på dagordningen samt informera sig om de politiska alternativen och deras konsekvenser.

Utöver valda representanter samt fria och återkommande val är därför medborgerliga rättigheter som yttrandefrihet och föreningsfrihet helt avgörande för att demokrati ska anses råda. Föga förvånande är därför många statsvetare kritiska till det som kallas militant demokrati. Det statsvetarna i stället brukar ha skilda meningar om är sådant som demokratins omfattning – om politiken bara ska styra över en begränsad del av samhället eller om den ska ”genomsyra allt” – samt huruvida elitdemokrati eller deltagar-/direktdemokrati är att föredra.


Den modell som många debattörer i Sverige argumenterar för, och som jag kallar ”värdegrundsdemokrati”, har mig veterligt ingen statsvetare intresserat sig för. Kanske anser de att det ligger under deras nivå att bry sig om fanatiska historiestudenter, hysteriska ledarskribenter och hallelujasjungande politiker som hävdar att demokrater är bara de som hyser de ”rätta” åsikterna, och att demokratin därför bara bör vara öppen för dessa.


Jag är däremot bekymrad. Vansinnet i Sverige tycks vara bottenlöst, och när en statsvetare äntligen tar till orda i den offentliga debatten är det för att anklaga Moderater som är kritiska till Decemberöverenskommelsen för att egentligen längta sig tillbaka till tiden före den allmänna rösträttens införande...


Första gången jag skrev om värdegrundsdemokratin var i Magasinet Neo för snart ett år sedan. Nu har jag skrivit ytterligare en text om fenomenet i Dagens Samhälle. Jag hoppas snart kunna återkomma här på bloggen med vidareutvecklingar av vad jag menar med religionssubstitut och annat. Just nu vill jag bara påpeka en sak: Det är lätt att uppfatta värdegrundsdemokratin som ett vänsterfenomen, eftersom vänstern (och till vänstern räknar jag i detta sammanhang nästan alla liberaler) har tolkningsföreträdet i Sverige. Men värdegrundsdemokrati kan lika gärna riktas åt andra håll. I Tyskland har den militanta demokratin riktats inte bara mot högerextrema utan även vänsterextrema partier. I andra länder har liknande lagar använts för att förbjuda separatister och islamistiska partier. Jag läste nyligen en debattartikel där en norrman argumenterade för att Norge ska införa lagstiftning som förhindrar just islamistiska partier.

På motsvarande vis menar jag att den svenska värdegrundsdemokratin – som till skillnad från den militanta demokratin inte låter sig begränsas av lagar och domstolar utan just "genomsyrar allt" – i framtiden mycket väl kan riktas åt andra håll än högerut. Systemet med statlig fostran samt social och karriärmässig utfrysning av dissidenter är ju på plats, det krävs bara litet fantasi för att se värdegrunden fyllas med ett annat innehåll än dagens.


Min kritik mot värdegrundsdemokratin bör därför inte avfärdas som konservativt gnäll om att högern borde ha mer att säga till om. Visst är jag konservativ. Men när det gäller värdegrundsdemokratin är jag demokrat. Jag lever hellre i ett samhälle som är starkt vänstervridet för att det är väljarnas välgrundade beslut, än i ett samhälle som är högervridet på grund av åsiktskorridor och en demokrati som förvridits till ett sorgligt skämt. Jag önskar att alla oavsett politisk övertygelse skulle hålla med mig. Att den svenska värdegrundsdemokratin är ett faktum visar att det tyvärr inte är så.