Marika Formgrens blogg

Marika Formgrens blogg

Om bloggen

Bloggen kom till på begäran från läsare som tyckte att det var knepigt att hitta mina ledare. Syftet från början var alltså att länka till mina SNB-ledare, som publicerades på litet olika ställen från dag till dag.
Nu när jag inte är ledarskribent längre publiceras jag med glesare mellanrum, men ska försöka länka när det sker. Å andra sidan får jag förhoppningsvis mer tid till traditionella blogginlägg.

Wingardium Integration

AnnatPosted by Marika Formgren 29 Jun, 2015 22:17:19

Förra sommaren var det Harry Potter-utställning i staden där jag bor. Vi var där, och barnen fick hutlöst dyra trollstavar. Det yngsta barnet (hon var 4 då) ägnade sedan flera månader åt att försöka få föremål att sväva. ”Wingardium Leviosa”, ropade hon medan hon viftade med sin trollstav (*). Till sist upphörde ansträngningarna. Jag blev nyfiken på om de fruktlösa försöken fått vetenskapen att segra över fantasin i hennes tankevärld, och frågade varför hon inte längre gjorde ”Wingardium Leviosa”. Hon svarade: ”Det var ingen magi i trollstavarna de sålde på utställningen. Man måste ha en riktig trollstav, med magi, om det ska fungera”.

Det finns vuxna som tycker att man i detta läge ska sätta fyraåringen på en stol och säga: ”Hörrödu! Det finns ingen magi, det finns bara vetenskap. Det finns ingen jultomte, det finns ingen tandfé, och när vi dör så blir vi till jord och maskar. Och de starka känslor av tillgivenhet som får dig att säga att du älskar mamma och pappa är för övrigt bara elektroniska impulser i din hjärna – fatta det, elektroner! Var inte så barnslig nu – magi, bah! – glöm allt trams om övernaturligheter och så bokar vi ett besök på något tekniskt museum så att du kan påbörja din vetenskapliga skolning”.

Jag är inte en sådan vuxen. Jag tycker att barn kan få tro på magi, att de själva kan få räkna ut att jultomtens likhet med morfar och det faktum att han kommer när morfar har gått ut innebär att det är morfar som klär ut sig till jultomten, och att det är mamma eller pappa som lägger mynt i glaset när man har tappat en tand. När barn får räkna ut sådant själva känner de sig litet smarta, och blir dessutom ivriga att hjälpa de vuxna med att upprätthålla illusionen för småsyskon och andra yngre släktingar. Så lever traditioner vidare. Ett barn som själv har genomskådat jultomten, och sedan konspirerat med föräldrarna och glatt blåljugit för syskonen om pappas tidningsinköp för att vidmakthålla tomtemyten, kommer sannolikt själv att ordna tomtearrangemang när han eller hon får barn.

Det är något helt annat när vuxna människor beter sig som en fyraårig flicka som viftar med trollstaven och ropar ”Wingardium Leviosa!” och faktiskt tror att föremål ska börja sväva. Om de vuxna dessutom hör till en samhällselit – rikspolitiker och opinionsbildare – och de redan har viftat med staven och ropat besvärjelsen många, många gånger utan resultat, då är det lätt att associera till citatet som brukar tillskrivas Albert Einstein: ”Definitionen på galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annorlunda resultat”.

Den svenska offentliga debatten om invandring och integration får mig alltid att tänka på min yngsta dotter, när hon djupt sammanbiten försökte få en stol att sväva. ”Wingardium Integration”, väser politiker från vänsterpartiet till moderaterna och viftar med staven. ”Wingardium Integration”, flåsar ledarskribenterna på oberoende socialdemokratiska, liberala och moderata tidningar, medan de svänger allt häftigare med staven.

När utfallet inte blir det önskade har politiker och opinionsbildare sin egen variant av att skylla på att trollstaven saknar magi; de bråkar om vad som är hindren för integration.
”Det är den strukturella rasismen”, slå den intersektionella vänstern fast. ”Vi måste ha mer vithetskritisk forskning, mer positiv särbehandling av rasifierade, hårdare och ännu mer rasbaserade lagar mot diskriminering, hets och hatbrott. De vitas överordning är så stor och stark att alla vita måste tryckas ned fullständigt, tvingas att bada i sin egen skuld och skam på ett sätt som får de maoistiska självkritikmötena 68 att framstå som löjligt vaniljsex – bara då kan vi utrota rasismen och nå integration!”.
”Trams!”, svarar de självgoda liberalerna, ”ni är så himla lost i er 1900-talsdoftande kollektivism. Fattar ni inte att det är individen som är grejen! Det är individen som ska integreras, det är individen som måste skaffa jobb och bostad. Och då kan vi inte ha sådana här curlingprylar som den sossifierade svenska välfärdsstaten. Bort med kollektivavtal, hyresregleringar, lägstalöner och bjäfs! Man kan leva på 300 kronor i månaden, om man äter ris! Och en kåkstad i Stockholm är faktiskt bättre än en kåkstad i Mogadishu – alla som säger emot oss är onda egoister! De enda som rimligen kan vara emot vår både rationella och humanitära samhällsvision är feta, lata, bortskämda LO-jobbare som har alldeles för höga löner och borde lära sig att veta hut!”.
Om någon konservativ yttrar sig (och det är ett stort om, för konservatism är en ovanlig åkomma i Sverige) så sker det efter en paus, och den konservativa ser nervös ut och talar litet för fort med ett urskuldande tonfall: ”Men hörni, vi kan inte bara bygga konflikter och motsättningar, det är ju tillit och samhörighet vi måste ha om det ska bli integration. Som till exempel... eh.. medborgarskapshögtider för dem som får medborgarskap. Förstås utan tvång, för vi vill ju inte kränka någon som kanske har annan religion eller övertygelse, men ändå... ett medborgarskapskalas kunde väl stärka integrationen? Eller kanske... öh... litet traditioner i samband med skolavslutningar..., ni vet, i kyrkan, kanske med en flagga – ja, naturligtvis läser prästen ingen bön, om nu prästen överhuvudtaget ska få närvara, och det är förstås frivilligt eftersom vi inte vill kränka någon, men... ja, ni vet, det kunde kanske.... stärka integrationen...eh...?”.

Och trots att de tre grupperna uppenbarligen har olika idéer om hur man uppnår integration så står de snart och viftar med sina trollstavar igen. För bortom meningsskiljaktigheterna delar de en övertygelse som är starkare än något annat: Invandringen till Sverige får under inga omständigheter minska. Den måste vara lika stor som i dag, eller större, och eventuella problem som den leder till är bara tillfälliga störningar som skulle upphöra omedelbart om bara det egna lägrets integrationsrecept fick fullt genomslag. ”Wingardium Integration, Wingardium Integration”, hörs rösterna mässa medan trollstavarnas rörelser tecknar skuggor på murarna till åsiktskorridoren.

En fyraåring som inte får ett enda föremål att sväva ger upp efter en tid. Hon hittar en förklaring hon är nöjd med – att just den här trollstaven saknar magi – och ägnar sig åt annat. Politiker och opinionsbildare som inte kan visa upp någon trend mot ökande integration – tvärtom har vi sett horribla exempel som integrationslotsar som rekryterade terrorister åt IS – håller stenhårt fast vid att dagens invandringsvolymer inte är något problem, om vi bara kan enas om att deras trollformel för integration är den rätta. ”Wingardium Integration, Wingardium Integration...”.

Fyraåringar som tror på magi ska behandlas känsligt. Det ska inte politiker och opinionsbildare som tror på magi. De ska tryckas ned i stolen och få höra att ”Wingardium Integration” aldrig kommer att fungera. Integration är nämligen en process som sker mellan grupper av människor när proportionerna är de rätta. Ungefär som i kemin; när en lösning är mättad kan du inte lösa upp mer av ämnet i lösningsmedlet. Ett samhälle med en etablerad kultur kan ta emot och integrera en viss mängd av människor utifrån, men överskrids den mängden blir det som med den kemiska lösningen – det blir mättat. Ingen mer integration sker. Inget mer ämne löses upp i vätskan. I den mättade lösningen får vi bottensats, i samhället får vi segregation, enklavisering, ghetton och ”white flight”. Det blir parallellsamhällen, parallellkulturer, och i somliga av dessa parallellkulturer kommer invånarna inte att hålla svensk sekularism, svensk jämställdhet, svensk respekt för homosexuella, svensk lag, svensk polis, svensk räddningstjänst eller svensk tystnadskultur på biblioteken som något värt att försvara eller bevara. Individerna som lever i dessa parallellkulturer hade kanske kunnat landa i andra slutsatser om de hade kommit till Sverige innan alltför stora invandringsvolymer slog sönder den svenska integrationsprocessen, men nu får de aldrig chansen. Det är inte rasism att konstatera detta. Det är inte heller något som intersektionell särlagstiftning, ett raserat välfärdssamhälle eller gigantiska medborgarskapskalas kan ändra på. Det är bara så människor fungerar. Vi kan integrera främlingar, men inte hur många som helst hur snabbt som helst.

Huvudbudskapet från trollstavsgänget (och ett mantra som har nötts blankslitet) är att ”invandringen till Sverige ska inte ifrågasättas, men integrationen fungerar inte, det är integrationen som måste bli bättre”. Men enligt integrationsrapporten MIPEX som SvD nyligen rapporterade om är Sverige bäst i Europa på integrationspolitik. ”Wingardium Integration” ger inte bättre resultat än så här, eftersom lösningen är mättad. Om mängden människor som ska integreras vore på en rimligare nivå skulle Sverige kanske inte bara vara integrationsbäst på papperet, utan även i verkligt utfall.

Därför handlar problemet i Sverige i dag om volymer. Politiker och opinionsbildare som hävdar att volymerna är oväsentliga, att det är integrationen som är problemet, är endera obegåvade eller lögnare. Volymerna måste minska drastiskt. Därefter har vi förvisso ett rejält integrationsproblem att hantera, men det första som måste ske är att få ned volymerna. Den som vill är naturligtvis fri att fortsätta leka med sin trollstav och mässa ”Wingardium Integration”, men alla som vill Sveriges och Sveriges invånares bästa slutar med trollkonsterna nu och funderar på hur man kan få ned volymerna.

-----

* För den som inte har läst böckerna och/eller sett filmerna om Harry Potter: ”Wingardium Leviosa” är en av de allra första trollformlerna som eleverna på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom får lära sig. Rätt utförd får trollformeln, med tillhörande rörelse med trollstaven, föremål att sväva.